Upprörd och glad

Den dagliga Facebook genomgången och folks länkar gjorde mig idag först väldigt, väldigt upprörd, och sen glad.
12.03.2012 kl. 10:55

Boven

Innan jag flyttade till Puolalafortet hade jag aldrig använt en torktumlare. Jag är emot hela grejen. Jag tycker det är en onödig energislukande i-landsmaskin. Den här vintern har jag dock använt vår tumlare några gånger och varje gång känner jag mig som världens energislösar bov. Men nu när det blir varmare och tvätt torkar lite bättre i vår lägenhet, som är skit kall på vintrarna, så är det slut med det. För jag är fortfarande helt övertygad om att det är en onödig lathetsmaskin. Jag vet att barnfamiljer tycker det är guds gåva till mänskligheten, men på riktigt, förr klarade man ju sig hur bra som helst utan den. Vi har aldrig haft en och vi var* tre barn i vår familj.

Slut på miljöpredikan. Nu ska jag göra mig årsfest fin. Vår fina nation ska firas igen. Den här gången kommer jag i alla fall att kunna sjunga och tala.


*ÄR
10.03.2012 kl. 12:02

Siffror

Idag är det siffror och excel som gäller. Tacka vet jag Världsbanken och FN, de har typ allt jag behöver. Huxflux har jag majoriteten av mitt material insamlat. Snart SPSS är det du och jag.
07.03.2012 kl. 17:22

Så gick det

Hahahahaha, jag läser det här som jag skrev för ett år sedan. Det gick ju inte så bra. Mitt försvar är 80 studiepoäng och förtroendeuppdrag. Jag vet att det handlar om prioriteringar, men faktiskt, jag vet inte varifrån jag skulle ta tid och ork till varken matlagning eller motion. Jag tycker inte om någondera av dem. Jag ska skärpa mig. End of Ristorante Pizza eran. Hur ska jag överleva.
06.03.2012 kl. 21:17

Rapport från huvudstaden

Jag är i huvudstaden och har haft en alldeles underbar helg. Igår hade vi en 12-timmars brunch. Det är så man ska spendera sina lördagar. Idag borde däremot fingrarna glöda av effektivitet. Jag borde göra en genusanalys av FN:s arbete för säkerhet och fred, men mest sitter jag och funderar på vad jag ska säga i Spotlight i morgon om varför det finns 50000 utslagna ungdomar i Finland. Facebook försöker jag undvika eftersom det kryllar av skidbilder där. En dag ska jag också ha ett hederligt sportlov igen.

Vill man se mig i TV så sänds det på torsdag 21.30 på FST
04.03.2012 kl. 12:34

Prioriteringar

Resa efter resa stryks över. Alltför en klar gradu i maj. Suck. Det är nog tur att jag inte prioriterat studier innan det här året. Det är inte alls roligt, men det lär vara värt det.
01.03.2012 kl. 16:13

Bestämma sig

Jag har så många saker jag borde bestämma mig om att jag får huvudvärk. En sak är i alla fall klar, brist på möjligheter och vilja att göra olika saker finns det i alla fall inte.
29.02.2012 kl. 16:19

Sporter

Alltså hur kan klockan redan vara halv åtta och jag har ännu flera saker kvar på dagens att-göra-lista. Då har jag gjort saker konstant sen halv nio i morse. Så blir det när man tar sportlov för en dag, vilket jag hade igår.  Fast det var det absolut värt. Sporten jag utövade var träffa släktingar. Den sporten rekommenderas verkligen. Speciellt om man råkar ha lika bra släktingar som mig. För lite tid för det som ska göras är kanske däremot inte en sport som rekommenderas. Måste bli bättre på att undvika den. Dagens positiva är däremot att jag läste igenom min gradu, som nu består av 40 sidor, och konstaterade att det är 40 bra och användbara sidor. Får se om handledaren också tycker det.

28.02.2012 kl. 19:34

Påminnelsen

Jag har en mentor. Det är bra. Idag insåg jag till exempel igen att jag inte alltid måste vara så himla hård med och mot mig själv. Det är bra att bli påmind om det av utomstående. Sen är det bra att få konkreta tips inför låt oss säga en TV diskussion jag ska vara med i om några veckor. Stay tuned.
22.02.2012 kl. 23:21

Som solen

Jag fick ett förtjänsttecken på Kårens årsfest senaste helg. I motiveringen stod det bland annat att "Du är alltid glad och positiv; när du kommer till ett ställe har du solen med dig." Då insåg jag att min sol varit i moln en längre tid och att det är dags att plocka fram den igen. Jag slutar härmed vara tråkig och bitter. Roligheter, come on, I'm ready!

Dagens positiva: sol och plusgrader och jag deltog i ett studentevenemang. Dessutom betyder varje dag som går att terass-säsongen närmar sig. (Frankrike skämde bort mig på den punkten, och gnäll-jag håller på att trötta ut nära och kära i den här frågan)
21.02.2012 kl. 18:13

27

Jag läste en blogg och blev helt förskräckt av att bloggaren var 27 år. Så gammal och ser så där ung ut tänkte jag. Folk ser verkligen yngre ut nuförtiden. Sen slog det mig att jag fyller ju själv 26 i år. Jag vet inte helt om jag går med på det.

P.s. jag har tydligen börjat blogga igen...
16.02.2012 kl. 22:43

Mycket vapen

Jag skriver som bäst en uppsats om nedrustning. Alltså det finns sjukt mycket vapen i världen och sjukt mycket pengar går det åt till det här, även om antalet konflikter faktiskt har minskat de senaste årtiondena. Nedrustningsmålsättningarna är lite borta med vinden. Jag får en sån grym huvudvärk av det här och inte får jag nåt skrivet heller. Det är inte lätt att leka världsförbättrare.
16.02.2012 kl. 15:01

Det blir inte bra på länge

Funderar på situationen i Grekland. Ännu en gång. Den har fått ett väldigt personligt ansikte för mig. Två av mina väldigt goda vänner bor där. Märker hur krisen påverkar deras välmående allt mer och mer. Vad säger man liksom för att trösta någon i en sådan situation? Det funkar inte med att det blir nog bra, det blir det inte på väldigt, väldigt länge. De försöker nu leva med tanken att vara tvungen att forma sig ett liv utanför deras hemland. De försöker att inte tappa hoppet, även om det är precis vad de håller på att göra. Själv tänkte jag i morse när jag läste morgontidningen att snart får jag väl sätta Grekland med på listan av utvecklingsländer var jag kunde jobba i framtiden.

I kontrast till det, är mitt största problem just nu att jag inte vet hur min intelligens ska kunna återerövra mitt huvud efter att feber, snor och huvudvärk har haft övertaget några dagar.
13.02.2012 kl. 19:27

Leken, livet och känslan

Idag lekte vi att vi var på skidsemester. Eller jag vet inte om de andra lekte, men jag gjorde det. Vi klädde på oss enorma mängder med kläder och gick en promenad längs ån i strålande solsken (och minus sjutusen). Å nu kommer vi till den delen var leken började. Vi gick på café, rödbrusiga och med smutsigt hår, och drack varm choklad och åt en munk. Det gjorde vi alltid när vi var på skidsemester. Besvikelsen var enorm när vi gick hem igen och jag återupptog vardagen och uppsatsen om FN:s fredsbevarande. Skidsemester is the shit. Då tankar jag energi som tusan och kopplar av på ett sätt jag annars aldrig gör. Jag borde verkligen prioritera att åka på skidsemester varje år. Ifjol den här tiden hade jag just kommit hem från Chamonix. Försöker mentalt återskapa den enorma känsla av lugn och tillfredsställelse jag då hade i tåget hem susandes genom hela ljuva Frankrike. "Bevara den här känslan och plocka fram den när du behöver den", kommer jag ihåg att jag tänkte. Idag behöver jag den. Det är min mammas dödsdag. Eftersom jag saknar henne så mycket och så ofta har jag ibland svårt att känna mig helt tillfredsställd och nöjd. Livet är inte som det var tänkt och det är svårt att ibland acceptera det. Visst, livet blir aldrig som man tänkt sig men att det måste bli så mycket som man inte tänkt sig är jobbigt. Missförstå mig inte, det finns massor i mitt liv som jag älskar men ibland är det svårt att älska det när något viktigt fattas. Nu ska jag tända ljus, ta ett bad och bannas över livets orättvisor, gråta, sakna och sen känna att jag igen kan gå vidare några steg.

Sen skulle jag kunna gå ut på ett glas vin men Åbo är tommare än tommast så jag tror det blir en kväll på Skype med saknade vänner långt borta i krisernas land Grekland.
04.02.2012 kl. 18:41

Lycklig hungersnöd

Varje gång jag är på resa växer min hunger på att upptäcka mer och komma bort från Finland. Det finns så mycket intressant där ute vilket gör att tråkighetsgraden för Finland bara stiger och stiger. Jag har precis kommit hem från Tunisien där jag deltagit i ett öppningsevenemang för ett demokratiprojekt som strävar till att både öka dialogen mellan partier och att stärka ungdomspolitiker inom partierna. Jag har fått uppleva hur stark vilja det finns där bland politiker att demokratiprocessen ska lyckas och samtidigt insett hur lång och krokig väg det är. I Tunisien funderar man verkligen på hur man ska få alla de där demokratimekanismerna jag satt och tentläste på i flyget hem att fungera, samtidigt som en stor del av alla politiker och partier där, oberoende ålder, verkligen är nybörjare. Det finns ett oerhört starkt tryck på dem som blivit valda till den konstituerande församlingen vars uppgift är att skriva en ny konstitution. Lyckas de inte med det inom en överskådlig tid kommer helt säkert en ny revolution att bryta ut.

Folket i Tunisien är hungriga på förändring och jag är hungrig på mer dylika erfarenheter. Det är sånt här som jag vill jobba med, konkreta utvecklingsprojekt som ungdomspolitikerskolan som nu ska skapas i Tunisien med bland annat stöd från Finland genom Demo. Det finns så mycket intressant där ute. Tyvärr Finland, du är ett himla bra land men jag är lite trött på hur bra det är. Jag menar inte att det måste bli sämre här, jag vill bara jobba med att förbättra situationen på ställen där det inte är lika bra. Någon dag vill jag säkert göra det från Finland, men inte just nu.

Det har varit enormt givande dagar och dessutom har jag även skapat både konkreta gradukontakter, vilka förhoppningsvis kan resultera i även en kvalitativ del, och nya gradutankar som jag kanske inte skulle ha tänkt om jag bara haft huvudet i böckerna.

Tur att Finlandsvistelsen nu blir kort eftersom det bär iväg till Bryssel på kortvisit på måndag och sen en halvårs slutspurt här hemma inför min nästa Finlandspaus som börjar i september. Jag känner mig så lycklig över att ha ett liv med så många möjligheter, det är inte alla som har det.
18.01.2012 kl. 00:19

Det här är en blogg som egentligen inte längre lever , bara ibland. Det var en blogg om mitt utbytesår. Ibland tar det för sjukt att se på den för att kunna upprätthålla den. Jag saknar Frankrike, vännerna och kulturen på kontinenten. Nu ska jag tammetusan lära mig franska har nu bytts ut till att nu ska jag tammetusan bli klar med studierna. Politcies magister, j'arrive! (J'espere!)

Senaste kommentarer

17.04, 18:31Det var bättre förr av Lina
07.04, 22:29Att förbereda sig. av Sara
07.04, 22:24Att förbereda sig. av Sara
22.03, 23:49Dar es-Salaam av Sara
10.03, 14:12Boven av Lina